Tomas Holmström, styrelsemedlem FMF och rektor vid Kuula-institutet
Var du bor påverkar dina möjligheter att ta del av grundläggande konstundervisning. Bl.a. detta kommer fram i utredningen ”Mer än en hobby!”. Utredningen är gjord av Lasse Garoff på uppdrag av Svenska kulturfonden.
För mig, och för många jag pratat med, är resultaten i utredningen inget som överraskar. Resultaten snarare bekräftar tidigare uppfattningar och egna bedömningar av situationen inom grundläggande konstundervisning på svenska i Finland. Utredningen är ändå viktig i arbetet att utveckla verksamheten inom området i allmänhet och undervisningen inom grundläggande konst på svenska i synnerhet. Garoff har alltså kommit fram till att bl.a. boningsort spelar in på möjligheterna att ta del av grundläggande konstundervisning. Även elevavgifterna varierar stort samt tillgänglighet av undervisning i grundläggande konst för speciellt utsatta människor.
Trots att vi vet, att mycket fint arbete görs inom grundläggande konstundervisning i vårt land, klingar resultaten illa i en tid där jämlikt utbud av service och likvärdiga möjligheter för alla individer eftersträvas. Något provocerande kunde utredningens resultat därför sammanfattas i meningen ”När det gäller grundläggande konstundervisning på svenska i Finland, går allt inte som på Strömsö”.
Glädjande nog har utredningen lett till en bredare diskussion om bl.a. finansiering, samarbeten och koordinering av funktioner mellan olika parter. Även utbildningspolitiska diskussioner förs. Vi vet också att Svenska kulturfonden har ett specifikt intresse i helheten och utformar strategier. Även inom FMF vill vi naturligtvis utveckla tillgången på undervisning i musik på svenska och detta har noterats i förbundets strategi. Att åtgärder behövs har alltså noterats. Men… Vilken är den rätta riktningen?
Att barn och unga bör ha tillgång till ett brett utbud av grundläggande konstundervisning till ett vettigt pris, kan de flesta skriva under på. Språkidentitet, socioekonomisk bakgrund eller boningsort skall inte vara de faktorer som avgör om ett barn kan ta del av undervisning i musik, dans eller någon annan konstform. Trots att detta till viss mån kan tyckas naivt, är det väl ändå nåt som bör eftersträvas! Det är skäl att klart och tydligt fastställa målen och fundera på hur vi vill att det ska se ut. Det är mycket viktigt att inledningsvis förstå, att de utmaningar som finns inte kan lösas språkspecifikt. Centrala faktorer är nämligen offentlig finansiering och gemensamma nationella regelverk ss. läroplansgrunder. Faktum är även att de skolor som ger grundläggande konstundervisning på svenska oftast är tvåspråkiga, finns i flerspråkiga miljöer och ingår i nätverk som inte är språkspecifika.
På vilket sätt alla diskussioner och strategier påverkar vindarna och barkbåtarnas riktning i ankdammen blir spännande att se. Britanniens f.d. premiärminister sa i ett av sina många kända tal ”Det är ingenting fel på förändring, bara den går i rätt riktning.”
Utredningen ”Mer än en hobby!” finns att läs i följande länk:
